Life through a dog

Nu har det gått nästan fyra dagar sen jag tappade telefonen. Jag tycker det går bra, det är faktiskt rätt skönt utan. Inte så att jag inte vill ha tillbaka den, men så här för några dagar är det befriande. Dock blir man lite handikappat. Calle tyckte jag skulle ringa Trygg-Hansa idag. Jag anmälde förlusten i tisdags på nätet men det händer inget i ärendet så han tyckte jag skulle ringa och höra hur lång tid det brukar ta. Absolut tänkte jag! Nästa sekund kom jag på att jag inte kan ringa eftersom jag inte har en telefon. Och det är ju 2011 och vi är under 30, vilket betyder att vi inte har hemtelefon heller. Skype finns visserligen men senast jag skulle ringa genom det kostade det pengar och det vill man ju inte. Så vi får helt enkelt avvakta och jag får njuta av att ha telefon-semester ett tag till.