Life through a dog

Levis har allt mer börjat markera revir när vi är ute. Från att ha kissat en gång per promenad är han nu uppe i minst fem. Han sätter sig fortfarande "på huk" samtidigt som han lyfter ena bakbenet en bit från marken. När han känner hundkiss på en stolpe sätter han sig så nära han bara kan och markerar. Det dröjer nog inte allt för länge innan han börjar lyfta på benet ordentligt. Vi börjar även märka av lite trotsfasoner nu. Han testar gränserna allt mer, saker som han var jätteduktig på för en månad sen börjar han slarva med och lyssnar inte lika bra. Tänderna är nu utbytta och han har ett vackert pepsodentleende med gigantiska hörntänder. Han har fortfarande kvar det gullga valpskägget i ansiktet som gör att han ser ut som en nallebjörn. Calle är dock på mig att det är dags att raka bort det så att han ser ut som en stilig portis istället för en blandning mellan schnauzer och briard. Men jag tycker ju han är så söt såhär. Ensamhetsträningen går allt bättre, han piper inte längre om vi låter honom ligga i köket medan vi är i vardagsrummet. Han har som längst varit ensam hemma i cirka tre timmar och vi tror att han sov medan vi var borta. Ingen granne som klagat än ialla fall. =)