Life through a dog

Det var väl inte tanken att detta bara skulle bli en hundblogg, men det blir lätt så nu när allt kretsar kring honom. För så är det. Han tar mycket tid, men jag är ju faktiskt "mammaledig" för att kunna ge honom all tid som finns och jag klagar inte. Han får mig att må bra och jag är redan så otroligt stolt över honom. Och tänk hur mycket kärlek man kan känna för någon man bara känt en enda vecka. Någon som tvingar mig upp tidigt på morgonen. Någon som biter mig så hårt att jag ibland börjar blöda. Någon som biter sönder min dyra mobil och mina lakan. Någon som stökar ner värre än någonsin och får hemmet att förfalla. Och att denna någon är en hund.
Men han är min hund och det är värt det!

Kan man bli sötare?